Justin Timberlake är ett under av underhållning - Aftonbladet

Justin Timberlake är ett under av underhållning

 - Per Magnusson
Publicerad 2024-09-03 00.56

KONSERT Justin Timberlake är en smärre Las Vegas-show koncentrerad till en och samma person. Ett litet under av underhållning.

Som scenartist har han sedan länge hittat en stilig kostym att åldras i.

 ★★★★☆

Justin Timberlake

Plats: Tele 2 arena, Stockholm. Publik: Ingen uppgift, men arenan är välfylld. Längd: 1 timme och 54 minuter. Bäst: När låten ”Drown” drunknar i ”Cry me a river”, svänget i ”Let the groove get in” och den tyngdlösa ”Mirrors”. Sämst: Nummer som ”Sanctified” och ”Infinity sex” från senaste skivan lämnar en del övrigt att önska.

På herrarnas toalett syns ryggtavlorna på två män som uträttar sina behov sida vid sida. På den ena står det Dream Theater. På den andra: All Saints. Där har ni spännvidden på Justin Timberlakes publik.
    Under sin tre decennier långa karriär har Memphis-sonen provat på det mesta. På vårens ”Everything I thought it was” – uppföljaren till ”Man of the woods”, en vilsen irrfärd i skogen där popstjärnan bytte om från kostym till pläd – gjorde 43-åringen pappasoul i sandaler och återförenades med pojkbandet ’NSync.
    Den påföljande ”The forget tomorrow world tour” har kantats av nyheten om sångarens rattfylla på väg hem från en middag i Hamptons utanför New York i juni. Timberlake adresserade kort därpå händelsen på en spelning i Boston där han frågade om någon i publiken planerade att köra hem efter konserten. Under turnén har fansen burit hemmagjord merch med popstjärnans mugshot på.

I kväll hissas artisten upp genom scengolvet enligt arenapraxis. Justin Timberlake kan konsten att buga med den amerikanska ex-barnstjärnans självförtroendet och få en stadion på fall redan på vägen upp igen. Han är ett fullblodsproffs som vet exakt hur han ska vinna publikens gunst – ofta med imponerande små medel. En konstpaus, ett litet spankulerande längs scenkanten, ett jonglerande med mikrofonen.
    Han läser på små skyltar i publiken. På en står det ”Skipped school for you”. Han tar en selfie – men bedyrar att han är emot skolk. Gratulerar en Paulina på födelsedagen. Hela tiden finner man sig leende som inför en snacksalig toastmaster på ett bröllop – nästan mot den egna viljan.
    Även som sångare har Timberlake massor av självförtroende och kan lita blint på sin tenor. Imponerande är också hur intensiteten och närvaron är lika stark som någonsin. Jag har sett Justin tre gånger under de senaste tio åren. På ”The 20/20 Experience world tour”, som senare blev konsertfilm på Netflix, hittade den forna pojkbandsstjärnan och hans briljanta liveband The Tennessee Kids slutgiltigt en stilig scenkostym att åldras i.
    Inte varje nummer av den lättfotade sandalsoulen från senaste albumet håller emellertid samma klass som Timberlakes tidiga katalog. ”Sanctified” och ”Infinity sex” är bara två exempel på det. (Ja, vi har hamnat i den barnförbjudna delen av showen, om någon undrade.) Vid ett tillfälle använder artisten mikrofonstativet som en glödande sticka, någon slags futuristisk fallossymbol, som han skickar ut i publiken simultant med lasern.
    I ”Drown” skickar han i stället ut sin imponerande falsett i lokalen samtidigt som han drunknar på bildskärmarna. Sedan pitchas sången ner och låten liksom dyker över i klassikern ”Cry me a river” – ett av konsertens snyggaste ögonblick. Justin gör den som duett med Stockholm, använder hela arenan som duettpartner.
    Efter en dryg timme intar Timberlake den obligatoriska ”B-scenen”. Tillsammans med The Tennessee Kids saxofoner och breda leenden i mitten av publikhavet uppstår faktiskt livemusik i sin mest sprudlande form.

Därefter återvänder JT till den stora scenen för att framföra den enorma trollhiten ”Can’t stop the feeling”. Det är popmusik som är hundra procent ballongkompatibel men ändå lyckas beröra.
    Jag antar att även finalen där Timberlake framför den bedårande ”Mirrors” på en flygande, roterande, självlysande rektangel skriver in sig någonstans i den allra förnämsta arenapophistorien.

— ENGLISH —

CONCERT Justin Timberlake is a smaller Las Vegas show focused on one person. A small wonder of entertainment.

As a stage performer, he has long since found a handsome costume to age in.

Location: Tele 2 arena, Stockholm. Audience: No information, but the arena is full. Duration: 1 hour and 54 minutes. Best: When the song "Drown" drowns in "Cry me a river", the swing in "Let the groove get in" and the weightless "Mirrors". Worst: Songs like "Sanctified" and "Infinity six" from the latest album leave a lot to be desired.
    In the men's toilet, you can see the back paintings of two men relieving themselves side by side. On one it says Dream Theater . On the other: All Saints . There you have the span of Justin Timberlake's audience.
    In his three-decade long career, the son of Memphis has tried everything. On this spring's "Everything I thought it was" - the sequel to "Man of the woods", a lost wandering in the woods where the pop star changed from a suit to a plaid - the 43-year-old did dad soul in sandals and reunited with the boy band 'NSync.
    The subsequent "The forget tomorrow world tour" has been marred by the news of the singer's drunk driving on the way home from a dinner in the Hamptons outside New York in June. Timberlake shortly thereafter addressed the incident at a concert in Boston, asking if anyone in the audience planned to drive home after the concert. During the tour, fans have been wearing homemade merch with the pop star's mugshot on it. 

Tonight, the artist is hoisted up through the stage floor according to arena practice. Justin Timberlake knows the art of bowing with the confidence of the American ex-child star and getting a stadium to fall already on the way back up. He is a thorough professional who knows exactly how to win the favor of the audience - often with impressively small means. An art break, a little strutting along the edge of the stage, a juggling with the microphone.
    He reads on small signs in the audience. On one it says "Skipped school for you". He takes a selfie - but says he is against truancy. Congratulations to a Paulina on her birthday. All the time you find yourself smiling as if in front of a snarky toastmaster at a wedding - almost against your will.
    Even as a singer, Timberlake has tons of confidence and can blindly trust his tenor. Impressive is also how the intensity and presence is as strong as ever. I have seen Justin three times in the last ten years. On "The 20/20 Experience world tour" , which later became a concert film on Netflix, the former boy band star and his brilliant live band The Tennessee Kids finally found a stylish stage costume to age in.
    However, not every number of the light-footed sandal soul from the latest album holds the same class as Timberlake's early catalog. "Sanctified" and "Infinity sex" are just two examples of that. (Yes, we've reached the no-kids part of the show, in case anyone was wondering.) At one point, the performer uses the microphone stand as a glowing stick, some kind of futuristic phallus symbol, which he sends out into the audience simultaneously with the laser.
    In "Drown" instead, he sends his impressive falsetto into the room while drowning on the screens. Then the vocals are pitched down and the song sort of dives into the classic "Cry me a river" - one of the concert's prettiest moments. Justin does it as a duet with Stockholm, uses the whole arena as a duet partner.
    After just over an hour, Timberlake takes the obligatory "B-stage". Together with The Tennessee Kids' saxophones and broad smiles in the middle of the crowd, live music in its most exuberant form actually arises.

After that, JT returns to the big stage to perform the huge troll hit "Can't stop the feeling". It's pop music that's one hundred percent balloon compatible but still manages to touch.
    I guess even the finale where Timberlake performs the adorable "Mirrors" on a flying, rotating, luminescent rectangle goes down somewhere in prime arena pop history.